Övergången till att komma hem tyckte jag gick över förväntan. Jag hade förberett mig på massa olika scenarion, jag hade ju läst att både den ena och den andra reaktionen var vanlig. Men när han väl kom hem kändes det som att han landade ganska fort i gamla banor, vilket kändes skönt såklart. Det jag upplevde var att han hade lite problem med hörseln, han hade tjut och brus i öronen i flera veckor. Det har han fortfarande, men inte i samma utsträckning. Han har ju bott i ett tält i ett halvår med brummande AC, så det är ju den troliga anledningen till pipet i öronen.  Jag märkte också att han ofta vill prata och berätta om Mali, vi kan göra helt vardagliga saker när han plötsligt berättar något. Det är ju ett tydligt tecken på att han tänker på sina upplevelser ganska ofta. Men jag tycker bara det är kul när han berättar saker 😊 vi tittar också ganska ofta på bilder han tagit, han är duktig på att fotografera så han har många fina foton sparade. Så roligt!

Gustav har nu börjat jobba som "vanligt" igen efter nästan 10 veckors ledighet. Han hade massa tid sparat, bland annat sin sommarsemester från 2019, så det blev en härlig period när jag var bortskämd nog att ha honom hemma VARJE dag när jag kom hem från jobbet♥️ nu när han börjat veckopendla igen kom jag snabbt in i mina gamla kvällsrutiner igen (som jag på sätt och vis älskar, det är ju en lyx att kunna titta på dokusåpor i sin egen soffa utan en kille som suckar högljutt bredvid 🤣). Men en känsla jag inte gillar är att jag hela tiden går och längtar efter helgen. Jag har liksom svårt att leva i "nuet" på veckodagarna, vilket är ett enormt tidsslöseri egentligen. Vi har också båda stor söndagsångest, vilket inte heller är kul när vi bara umgås två dagar per vecka...

Innan Mali så var veckopendlingen jobbig, men jag visste att han var "tvungen" att jobba i Linköping för att kunna få åka på insats. Nu när han har gjort det känns det bara så sjukt onödigt att åka ifrån varandra varje vecka. Jag tror att han själv upplever jobbet lite enformigt nu, han brukar jämföra det med att vara brandman; "jag har varit och släckt bränder, nu är jag bara på kontoret och väntar". Så vi får se vad som händer i framtiden :)

Jag själv har äntligen fått en operationstid för min rygg, 1a april gäller det om allt flyter på ☺️ jag tränar och förbereder mig så gott det går, börjar bli sjukt nervös och har ganska ofta ångestklump i magen över detta. MenJag hoppas och tror att det kommer bli till det bättre!

Kram ♥️