När jag var klar på kontoret åkte vi bort mot amerikanska ambassaden, klockan var då strax efter 10. Jag hade ju som sagt inte tid förrän en timme senare, men pappa tycket att jag skulle  gå bort mot entrén bara för att se hur det såg ut, och jag förväntade mig lång kö utanför. Men när jag väl kom fram var det inte en människa där... De enda personer jag såg var säkerhetsvakterna, och när de såg mig bad de mig att gå in direkt.

Jag fick stå utanför säkerhetskuren och visa att jag stängde av telefonen, och när jag väl blev insläppt fick jag lämna in telefonen, ta av mig skor och ytterkläder och visa passet för att komma in på själva ambassaden. Vakterna var trevliga, men jag kände mig lite nervös och fumlig då, haha.

Väl inne så fick jag återigen visa pass och alla dokument som handlade om antagningen. Jag fick  svara på några kontrollfrågor innan jag fick en nummerlapp.

Jag hade förväntat mig en personlig intervju i ett stängt rum med viktiga personer, men det såg ungefär ut som på Forex, alltså ett tiotal luckor som man skulle gå fram till. Det satt runt tjugo personer i väntrummet som alla såg lika sammanbitna ut, alla med sina papper i knät. En efter en blev de uppropade att gå till en lucka för sin "intervju". Jag satt där ungefär i en timme innan mitt nummer blev uppropat. Jag hade förberett bevis för att jag har anställning, att jag äger hus och att jag har en ok ekonomi som jag var redo att visa, men tjejen i luckan frågade typ "for how long are you going to be away?" , " who is paying for this?" "what do you work with?" , och sen var det klart 😄 så allt jag varit stressad över var över på ca 30 sekunder.